"Hej, Olivia", sa Lauren, en aning kyligare än när hon hade talat med Stephen och Dan.
"Lauren", nickade Olivia iskallt och granskade sin fiende ingående med ögonen.
Stephen bektraktade dem oroligt och bestämde sig för att bryta tystnaden som hade uppstått.
"Ja... Vill någon grilla?"
De andra började mumla och rörde sig mot brasan. Stephen såg hur Olivia kastade fientliga blickar mot Lauren när Lauren gick förbi henne. Stephen gav Olivia en blick, gick snabbt ikapp Lauren och gav henne ett inställsamt leende.
"Fortfarande problem med Olivia?" frågade han medkännande där de guppade upp och ner i sanden.
Lauren nickade och undvek att möta Stephens blick.
"Sätt dig här!" kallade Kris på henne och Lauren slog sig tacksamt ner bredvid Kris.
Stephen satte sig bredvid Dan medan han höll ögonen på Lauren, som nu talade med sin bästa vän och Brian.
"Du gillar henne, va?" sa Dan roat. Han hade märkt att Stephen glodde som en tioåring.
Stephen skakade på huvudet och tittade Dan i ögonen.
"Det kommer ändå aldrig bli något igen", suckade han och lutade huvudet i händerna. "Hon hatar mig."
"Det är delvis Olivias fel", antydde Dan och tryckte ner en marshmallow på en spetsig pinne.
"Jag tar på mig det mesta av skulden", invände Stephen och tog även han en pinne och stack en marshmallow på den.
Dan bara ryckte på axlarna och de satt under tystnad och grillade sina marshmallows.
Efter tio minuter kom Olivia fram till Stephen och klämde ner sig mellan Stephen och en irriterad Dan.
"Jag måste gå nu", sa Olivia och försökte kyssa Stephen, men han backade och kramade henne istället. Hon blev klart förvirrad.
Olivia gick sin väg och Stephen kunde återigen lägga ögonen på Lauren. Deras blickar möttes och han log mot henne. Han fick ett leende tillbaks.
"Gå och sätt dig hos henne", uppmanade Dan honom och Stephen nickade lite vilsekommet.
Han reste sig, utan att egentligen veta vad tusan han höll på med, och slog sig ned bredvid Lauren. Hon tittade förvånat på honom.
"Hej", sa Stephen och kände sig ytterst dum. Varför hade han varit tvungen att göra det här nu då?
"Hallå", svarade Lauren och till Stephens förvånande gav hon honom ett leende.
"Så... Grillat några marshmallows än?" skojade Stephen och Lauren skrattade till.
Han erbjöd henne en pinne med en marshmallow på och hon tog emot den och lutade den över elden. Stephen utbytte en blick med Dan, som såg ovanligt nöjd ut.
"Hur går det med Olivia då?" frågade Lauren och undvek att möta Stephens blick.
Han tittade in i elden.
"Inte så bra, faktiskt. Jag tror inte jag gillar henne sådär mer."
"Inte?" frågade Lauren och när Stephen vände blicken mot henne, tyckte att han skymtade en liten glöd av förhoppning i hennes ögon.
Han skakade på huvudet. Lauren huttrade till och Stephen förstod att hon var kall. Han sträckte sig efter en filt och virade den runt henne. Hon gav honom en tacksam blick.
"Vi måste sticka", sa plötsligt Dans röst i Stephens öra. Han hoppade till. Han hade inte märkt att Dan var där.
Han vände sig mot Lauren.
"Vi ses", sa han.
"Ses", log Lauren.
Stephen tvekade. Det kändes som flera minuter, flera timmar. Men det måste bara ha gått en sekund. Så gjorde han det.
Han kysste henne på kinden.
"God natt."