"Hej, Olivia", sa Lauren, en aning kyligare än när hon hade talat med Stephen och Dan.
"Lauren", nickade Olivia iskallt och granskade sin fiende ingående med ögonen.
Stephen bektraktade dem oroligt och bestämde sig för att bryta tystnaden som hade uppstått.
"Ja... Vill någon grilla?"
De andra började mumla och rörde sig mot brasan. Stephen såg hur Olivia kastade fientliga blickar mot Lauren när Lauren gick förbi henne. Stephen gav Olivia en blick, gick snabbt ikapp Lauren och gav henne ett inställsamt leende.
"Fortfarande problem med Olivia?" frågade han medkännande där de guppade upp och ner i sanden.
Lauren nickade och undvek att möta Stephens blick.
"Sätt dig här!" kallade Kris på henne och Lauren slog sig tacksamt ner bredvid Kris.
Stephen satte sig bredvid Dan medan han höll ögonen på Lauren, som nu talade med sin bästa vän och Brian.
"Du gillar henne, va?" sa Dan roat. Han hade märkt att Stephen glodde som en tioåring.
Stephen skakade på huvudet och tittade Dan i ögonen.
"Det kommer ändå aldrig bli något igen", suckade han och lutade huvudet i händerna. "Hon hatar mig."
"Det är delvis Olivias fel", antydde Dan och tryckte ner en marshmallow på en spetsig pinne.
"Jag tar på mig det mesta av skulden", invände Stephen och tog även han en pinne och stack en marshmallow på den.
Dan bara ryckte på axlarna och de satt under tystnad och grillade sina marshmallows.
Efter tio minuter kom Olivia fram till Stephen och klämde ner sig mellan Stephen och en irriterad Dan.
"Jag måste gå nu", sa Olivia och försökte kyssa Stephen, men han backade och kramade henne istället. Hon blev klart förvirrad.
Olivia gick sin väg och Stephen kunde återigen lägga ögonen på Lauren. Deras blickar möttes och han log mot henne. Han fick ett leende tillbaks.
"Gå och sätt dig hos henne", uppmanade Dan honom och Stephen nickade lite vilsekommet.
Han reste sig, utan att egentligen veta vad tusan han höll på med, och slog sig ned bredvid Lauren. Hon tittade förvånat på honom.
"Hej", sa Stephen och kände sig ytterst dum. Varför hade han varit tvungen att göra det här nu då?
"Hallå", svarade Lauren och till Stephens förvånande gav hon honom ett leende.
"Så... Grillat några marshmallows än?" skojade Stephen och Lauren skrattade till.
Han erbjöd henne en pinne med en marshmallow på och hon tog emot den och lutade den över elden. Stephen utbytte en blick med Dan, som såg ovanligt nöjd ut.
"Hur går det med Olivia då?" frågade Lauren och undvek att möta Stephens blick.
Han tittade in i elden.
"Inte så bra, faktiskt. Jag tror inte jag gillar henne sådär mer."
"Inte?" frågade Lauren och när Stephen vände blicken mot henne, tyckte att han skymtade en liten glöd av förhoppning i hennes ögon.
Han skakade på huvudet. Lauren huttrade till och Stephen förstod att hon var kall. Han sträckte sig efter en filt och virade den runt henne. Hon gav honom en tacksam blick.
"Vi måste sticka", sa plötsligt Dans röst i Stephens öra. Han hoppade till. Han hade inte märkt att Dan var där.
Han vände sig mot Lauren.
"Vi ses", sa han.
"Ses", log Lauren.
Stephen tvekade. Det kändes som flera minuter, flera timmar. Men det måste bara ha gått en sekund. Så gjorde han det.
Han kysste henne på kinden.
"God natt."

Klockan halv åtta stod Lauren framför badrumsspegeln och sminkade sig inför festen. Hon hade precis blivit klar med eyelinern när Kris tjoande slängde upp badrumsdörren.
"Lauren, har du sett min plattång?" sa hon mycket högt och flaxade hysteriskt med armarna.
"Nej, det har jag inte", sa Lauren leende och påbörjade mascaran.
"Jag måste ha den", skrek Kris desperat och sprang ut ur badrummet.
Lauren noterade att hon hade på sig en rosa strumpa, och en gul. Äckligt.
Tjugo minuter senare hade Lauren blivit klar med både makeup och val av kläder. Hon bar en vit tunika, sina Armani-flipflops och en enorm strandväska av ihopflätade strån.
Kris hade däremot bara hunnit platta halva sitt hår (hon hittade plattången i soffan) och var på dåligt humör för det.
"Sätt upp det i en knut", rådde Lauren henne och beredde sig på att låsa huset.
"Ja, ja..."
Kris rusade upp för trappan och kom en minut senare ner med slarvigt uppsatt hår.
"Snyggt", kommenterade Lauren med ett litet leende och fick en ilsken blick av sin bästa väninna, när denna drog på sig sina Dolce & Gabbana-sandaler.
Klockan hade hunnit bli fem i åtta, noterade Lauren när hon snirklade på sin klocka. De skyndade sig ner till stranden så snabbt deras fötter kunde bära dem - tyvärr inte så snabbt, det är faktiskt inte lätt att springa i flipflips eller tio centimeter höga klackar.
Lauren kunde se brasan på långt håll, och tjejerna saktade in. Man kan bara inte komma till en fest och se ut som om man har blivit avkastad en häst. Det är absolut förbjudet.
De kom fram tio över åtta. Stephen var den förste som fick syn på dem. Vid hans leende blev Lauren nervös. Väldigt nervös.
"Hej, tjejer!" ropade han glatt och vinkade dem till dig. "Snygga ni är ikväll", flinade han och kramade om båda.
"Detsamma", sa Lauren och kände att rodnaden spred sig över kinderna vid Stephens omfamnelse.
Tur att natten är en sådan perfekt täckmantel, tänkte hon och kände hur nervositeten släppte lite.
Kris ropade till när hon fick syn på sin pojkvän, Brian Bolton, och han kom leende emot henne och kysste henne på munnen.
Då, som från ingenstans, hoppade Dan fram med ett smånervöst leende.
"Hej", sa han och kramade om Lauren. Hon kramade honom skrattande tillbaks.
Colin O'Brien satt vid elden med en skiss i handen - vem kunde ana något annat? - och nickade som hälsning.
"Är det någon mer som kommer?" frågade Lauren.
Dan började prata, men han avbröts av en äckligt bekant och kylig röst.
"Jag är så ledsen att vi är sena, Dan. Hoppas det är okej."
Lauren snurrade runt... och befann sig just öga mot öga med sin förälskelses flickvän, sin förra bästis, men främst av allt sin absoluta fiende, Olivia Bennett.

"Vad tycker du?" frågade Kris Penn leende och höll upp en ful, illgrön känning, prydd med små vita rosetter.
Lauren Dern grimaserade och tog en klunk av sin Evian.
"Gräslig", svarade hon Kris och ställde ner flaskan med ett kippande läte.
De befann sig på Laurens deltidsjobb, hos Elizabeth & James, och sorterade kläder som skulle skickas till New York dagen därpå. Kris hade en tendens att alltid förstöra det seriösa i sådant här arbete.
"Tror du Brian skulle svimma om han fick se mig i de här?" skrattade Kris och visade Lauren ett par blågrå chinos med puderrosa prickar på.
"Han kommer totalt flippa ur", instämde Lauren och plockade upp en lite snyggare, cremefärgad klänning och vek prydligt ihop den.
Plötsligt burrade det till i Laurens handväska.
"Stephen..." retades Kris och böjde sig ner när Lauren riktade ett låtsasslag mot henne.
Lauren tog upp Burberryn och, till Kris försägelse, var det faktist Stephen Pratt.
"Hallå", sa Lauren lite förvånat och klämde fast mobilen mellan axeln och örat, så hon mer eller mindre osmidigt kunde fortsätta med sitt arbete. "Vad händer?"
"Hej, LD", sa Stephen självsäkert. "Vi ska ha grillfest ikväll nere på stranden. Du hänger med va? Brian kommer också svänga förbi, så ta med dig Kris."
Han försöker manipulera mig, tänkte Lauren retsamt för sig själv och vek ihop en puderrosa kjol.
"Ja, det låter fint", sa Lauren och gav Kris en blick som sa 'Kan-inte-ge-dig-blickar-just-nu-pratar-med-Stephen-i-min-Blackbook'. "När då?"
"Klockan åtta", svarade Dan, och Lauren kunde se framför sig hur han log.
"Visst, då kommer vi väl då. Hejdå."
"Vem i hela världen var det?" undrade Kris och gjorde stora ögon.
Lauren rodnade lätt. Kris visste inte att Lauren höll på att få tillbaks sin känslor för Stephen.
"Stephen. Han vill att vi ska träffas på stranden ikväll klockan åtta, de ska visst ha en grillfest."
Kris konstiga ansiktsuttryck sprack upp i ett leende.
"Men det är ju helt perfekt! Det är som en dejt, va? Gud, jag kan inte fatta att han äntligen bjuder ut dig!"
Lauren suckade, men drog på munnen.
"Kom igen, Kris, vi måste bli klara med det här arbetet innan Jenna kommer tillbaks."

Kommentera gärna! Var det för långt, för kort? Tar såklart emot konstruktiv kritik!

Vi är de rika, snobbiga tjejerna på Newport Beach. Det kretsar kring mig, Lauren, och mina vänner såsom fiender. Om vänskap, jobbet och mig.
Låt mig förklara för dig. Jag och Kris har alltid varit bästa vänner, sedan högstadiet. Vi har hållit ihop så länge jag kan minnas.
De andra tjejerna? Olivia Bennett säger mig bara en sak; idiot. Vi var vänner förr, men det tog slut när hon började dejta mitt ex, Stephen, och hon började håna mig och mina närmaste. Så där klippte vi av vänskapsbandet.
Audrey har jag aldrig känt särskilt väl, men hon hänger ihop med Olivia. Så hon tänker jag inte närma mig, i alla fall.
Brian är den sportige surfaren med lockigt hår, officiellt ihop med Kris. De är så söta tillsammans!
Och så har vi Stephen, han byter flickvän lika ofta som han bytar tröja. Han har alltid varit smått förälskad i mig, det är jag nästan helt säker på. Vi var tillsammans på high school, men sedan började han som sagt dejta Olivia. Men nu tror jag bestämt att han har lugnat ner sig ganska rejält, och vi är goda vänner nu.
Colin är den lite mer tystlåtne killen, han jobbar som designer på Balmain, och sitter mest för sig själv och tecknar. Ingen vet nog egentligen så mycket om honom.
Dan Wahler. Jag har nog alltid gillat honom, som en bästa vän. Han är en underbart snäll och behaglig kille som satsar på långa förhållanden. Såvitt jag vet har han nyss gjort slut med sin flickvän, Sierra, och han är nog förkrossad just nu.
Jag och Kris delar en enorm villa vid Newport Beach, nära caféet där jag arbetar. Olivia håller till vid Laguna Beach, och killarna bor nära mig och Kris.
I vår värld existerar bara Porschar, champagne och partyn. Välkommen.

imorgon kommer första kapitlet!
Jag kan säga att det blir VÄLDIGT bra och mycket likt Laguna Beach/The Hills.
Visste ni förresten att Newport Beach och Laguna Beach ligger alldeles bredvid varandra, och att Newport Beach's stränder är jäääättefina? Nu vet ni!
Puss
VINN EN ILLUSTRATION HOS MIN VÄN, KLICKA HÄR!