"Vad tycker du?" frågade Kris Penn leende och höll upp en ful, illgrön känning, prydd med små vita rosetter.
Lauren Dern grimaserade och tog en klunk av sin Evian.
"Gräslig", svarade hon Kris och ställde ner flaskan med ett kippande läte.
De befann sig på Laurens deltidsjobb, hos Elizabeth & James, och sorterade kläder som skulle skickas till New York dagen därpå. Kris hade en tendens att alltid förstöra det seriösa i sådant här arbete.
"Tror du Brian skulle svimma om han fick se mig i de här?" skrattade Kris och visade Lauren ett par blågrå chinos med puderrosa prickar på.
"Han kommer totalt flippa ur", instämde Lauren och plockade upp en lite snyggare, cremefärgad klänning och vek prydligt ihop den.
Plötsligt burrade det till i Laurens handväska.
"Stephen..." retades Kris och böjde sig ner när Lauren riktade ett låtsasslag mot henne.
Lauren tog upp Burberryn och, till Kris försägelse, var det faktist Stephen Pratt.
"Hallå", sa Lauren lite förvånat och klämde fast mobilen mellan axeln och örat, så hon mer eller mindre osmidigt kunde fortsätta med sitt arbete. "Vad händer?"
"Hej, LD", sa Stephen självsäkert. "Vi ska ha grillfest ikväll nere på stranden. Du hänger med va? Brian kommer också svänga förbi, så ta med dig Kris."
Han försöker manipulera mig, tänkte Lauren retsamt för sig själv och vek ihop en puderrosa kjol.
"Ja, det låter fint", sa Lauren och gav Kris en blick som sa 'Kan-inte-ge-dig-blickar-just-nu-pratar-med-Stephen-i-min-Blackbook'. "När då?"
"Klockan åtta", svarade Dan, och Lauren kunde se framför sig hur han log.
"Visst, då kommer vi väl då. Hejdå."
"Vem i hela världen var det?" undrade Kris och gjorde stora ögon.
Lauren rodnade lätt. Kris visste inte att Lauren höll på att få tillbaks sin känslor för Stephen.
"Stephen. Han vill att vi ska träffas på stranden ikväll klockan åtta, de ska visst ha en grillfest."
Kris konstiga ansiktsuttryck sprack upp i ett leende.
"Men det är ju helt perfekt! Det är som en dejt, va? Gud, jag kan inte fatta att han äntligen bjuder ut dig!"
Lauren suckade, men drog på munnen.
"Kom igen, Kris, vi måste bli klara med det här arbetet innan Jenna kommer tillbaks."

Kommentera gärna! Var det för långt, för kort? Tar såklart emot konstruktiv kritik!